Borta bra men hemma bäst..

Härligt att vara Evelina för en stund!
Att vara på konferens och prata med kollegorna är nyttigt, jag vill känna att jag liksom är med i systemet på något vis…
Allmänna kommunikationer är väl inte min grej precis.
Jag njuter av att köra min egna bil med musiken på lite volym om jag åker själv förstås, numer inte så ofta det inträder, men jag kan göra vad jag vill.
Sjunga, prata med mig själv om jag känner för det, eller helt enkelt bara vara tyst om jag inte ens orkar lyssna på mig själv.
Tåget från Varberg gick inte förens kl 17.00, då konferensen var klar 14.30 hade jag dryga 2 timmar som jag fick slå ihjäl i Varberg- en söt liten stad.
Efter att tåget rullat av stationen och tröttheten började göra sig påmind, det är tufft att träffa gamla kollegor ;-)
Men det var ju ingen ide att stöta på John blund, då jag skulle byta tåg i Göteborg 45 minuter senare.
Väl på tåget mot Stockholm med överhängande semesterfirande ungdomar, kul!
Tänk nar man bara kunde vara så där oansvarig och bara partaja på ett tåg på väg mot semestern..
Ja ja, där satt jag med min extrema trötthet som kompis och min bok, läste lite utbytte några ord med familjen som satt på de närmsta platserna, trevligt.
Efter dryga 1 timme kliver ”Mr munläder” in och själfallet har SJ:s dator tyckt att han ska placeras bredvid mig..
Han var inte otrevlig på något vis, bara en glad man i 45-års åldern med ett par öl intagna i systemet..
-Jaha säger han -nu får ni stå ut med mig till Hallsberg…och hur långt är det till Hallsberg började jag fundera på men innan jag avslutade den tanken gav munlädret mig det-55minuter…
Han snackade oavbrutet i dessa 55 minuter, syret i vagnen tog nästan slut, han berättade väldigt mycket om vad han gör och jobbar med, hur hans familjesituation ser ut och om ALLT annat också för den delen.
Jag försökte ganska tydligt att stirra ner med mina tändsticksögon i boken, men den vibben gick inte munlädret på- han slösade ännu mera syre , och artig som man försöker att vara så häver man ur sig ett par ”jaha” eller ”oj då” med jämna mellanrum. Till slut kom vi äntligen till Hallsberg och munlädret tog i handen och gick av, pust-kanske äntligen lite sömn..
John blund verkade inte pröjsat för samma biljett som jag, så inte kom han och kastade någon sand i mina ögon.
Tåget var 20 minuter försenat, hemma kl 23.00 och asrött.
Jag hade en vision om att boysen skulle utbrista ”mamma gud vad kul att du är hemma!”
De gjorde de ju inte..
De vaknade 05.45 (+ en matning kl 03.30 i natt) Så nu sitter jag här med min efterlängtade pluttar i knäet, ja den stora plutten , han fick sova ut idag,
det är tufft att ta pojkarna helt solo, när inte helikoptermamman är där och lägger sig i..
Hej på en stund!