I mitt egna liv tog jag idag tag i det som jag inte vill ta tag i, telefonsamtalet till veterinären. Vill inte sätta ord på det. I ett sorglöst försök att tro att det inte kommer att ske om jag inte skriver det här. Ska begrava mig i jobb hela helgen.
Lämnar det bara så.
Peter vabbade idag. Båda småtrollen förkylda, men på bättringsväg. Peter var en huslig man och tog tag i den enorma tvätthögen jag påbörjat och flaggat för. Han tvättade min nya VITA tröja med den nyinköpta blå hysteriska-grod-pyjamasen. Vet inte om det låg en genialisk baktanke från hans sida med detta drag, jag är inte så lättlurad, jag inte. Sorry hjärtat!
Denna vabb-dag har tydligen varit den längsta dagen i historien för hans del då gudagåvan levererades hem till vårt hus, färdats från Bronx i new york via Philadephia via Köln via Langenhagen i Tyskland via Köpenhamn via Bromma och slutligen hit! Gudagåvan är en låda på exakt 83 cm x 35 med rattar och knappar på, tillverningsdatum, håll i er nu :1984-88 en Oberheim xpander. My god säger jag. My god! säger det lilla barnet på 38 år som näst intill studsar som en 5 åring på julaftonsmorgon.
Skitdyr, säger jag. Superväl investerade pengar säger det 38-åriga barnet. Förklaringen (Peters egna införsäljande ord..är att det ger inspiration och glädje att ratta fram mer levande ljud),denna förklaring köper jag. Detta är alltså en synth.
Denna låda med rattar har alltså stått på bänken hela dagen och enligt Peter bara skrikit efter att få bli inkopplad. Väl hemkommen fick jag alltså kasta mig innanför dörren, så att han kunde gå ner med gudagåvan till studion och väcka denna nästan k-märkta skapelse till liv. Vi lägger ju helt klart pengar på olika saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar